Eller tjugohundratolv, mig kvittar det.
Året inleds med att jag från nästa vecka och tre år framåt tilltalas student. Spännande är bara förnamnet!
På hundfronten är det äckligt stilla. Visst tränar vi på onsdagarna i ridhuset, men jag känner inte riktigt igen min hund alla gånger. Pimsen har svårt med koncentrationen när det blir mycket hundar på liten yta. Jag blir grinig och hon gnäller, så kan man enkelt beskriva det.
Externbelöning kan man glömma, för tänk om någon tänker tanken på att sno den från henne!!! Då skriker hon som en stucken gris. Kryp är nog så svårt att förstå sig på (för matte går framåt och jycke kryper bakåt), så då skriker man lite till, framåtsändande – nä, det är bara för besvärligt med andra hundar runt omkring. Vem vet, matte kanske har lagt ut belöning där framme, bäst att skynda på!
Ungefär sådär ligger vi till – inte riktigt på samma båt jag och Imsa. Vi jobbar mer på att bara vara i ridhuset och ha kul. Jag har lite för mycket i skallen just nu för att kunna fokusera till 110 % på träningsupplägget, så det är lika bra 
Spetsen med Z är, återigen, skadad. En framtass denna gång och bara ett skavsår. Men den tjurigaste hunden ni någonsin kan föreställa er plus 10 till, har självklart ett oerhört intresse av att tvätta och vårda ändå. Tratt på och socka ute!
Jul med fina familjerna, vänner och skratt. Mängder med mat och jag har sällan känt mig tjock, men nu tror jag det börjar närma sig. Uppsvälld om inte annat!! 
Längtar efter långpromenaderna på älvens is, men då får jag nog fortsätta! Vi har ju knappt någon is.
