en blogg om Tikka och Imsa och deras äventyr
Man är måttligt less på detta skitväder, det ska ju inte regna i slutet på november!!!
Man promenerar i slask, kör bil i slask, slask, slask.. slask. Är det inte slask så är det halkigt.
Idag är det dock uppehåll, så jag funderar på att bege mig på träningskväll efter jobbet. Imsa kan behöva lite hjärngympa! Och så duktig som hon börjar bli! Det är nästan så att det är synd att det är 6 mån kvar till första appelltävling i distriktet…
Dessutom, röntgentid är bokad, och jag är ruskigt nervös!!!
Tillbaks i vardagen. Börjar om att jobba idag.
Långpromenad med hundarna nu på morgonen, halvslaskigt och dimmigt, men det känns alltid skönt när man får komma in och äta frukost!
Inte så mycket annat att förtälja… over and out
Hemma, tillslut. Men ödet verkade vilja annorlunda.
När planet skulle lyfta efter en mellanlandning på Bromma flygplats upptäcktes ett bagage för mycket. Alla som checkat in bagage fick kliva ut och identifiera sin väska. Den överblivna västan hämtades av polis och efter ursäktande från flygpersonalen kunde vi lyfta.
Detta innebar en 30 minuters försening. Planet skulle landa i Umeå 16.35 och jag hade bestämt mig för att åka första bästa buss hem till Lycksele. Men när planet landar 17.00, och första bästa buss går 17.10 inser man snabbt att det inte går! Även om min väska kom först på rullbandet…
Min goda vän Carro mötte mig på flyget och skjutsade mig in till busstationen. Tack och lov gick nästa buss redan 17.20. Jag var framme 17.17 
Ibland ska man ha lite tur!
Idag vaknade jag av en hundnos mitt i ansiktet. Tittade ut och möttes av snöslask.. Trist, men det kunde verkligen inte trotsa mig från att klä på mig och bege mig ut!
Promenerade i detta slask, sedan grabbade jag träningsväskan och letade reda på första bästa gräsmatta.
Imsa var som en speedad ekorre. Hon har ju en förmåga att snurra runt runt när hon blir ivrig, och idag trodde jag aldrig att hon skulle sluta. Hon var en hit – en dit, en upp – en ner. Blev ingen effektiv träning alls, men bara att få vara ute med sin hund, leka och busa och bli blöt om fingrar och fötter var himla härligt!!
Nu vill jag hem!
Och till min stora glädje är detta sista natten i Götet.
Ingen kan vara gladare än jag!
Det är roligt att åka bort, men det är fasiken så mycket roligare att få komma hem!
foto: Lycksele kommun
Imsa ska få småsyskon, vilken dag som helst.
Som jag sagt till Solweigh, hade jag inte redan en Imsa så skulle jag lätt skaffa en till. Mer Imsor till bruksfolket 
Det hör till ovanligheterna här på Move & Walks träningsanläggning, men just nu sitter jag helt ensam!
Det bor ca 10 familjer här på vardagarna. De som har nära hem passar på att tillbringa helgen hemma, men vi norrlänningar, och andra som har lite väl långt hem, stannar kvar.
Alla är ute på äventyr denna söndag, jag är ledig och passar därför på att njuta av lugnet och tystnaden, och av möjligheten att själv bestämma vad jag vill se på tv;) (det finns bara en tv)..
Jag har passat på att inhandla lite julklappar, och igår besökte vi Liseberg där det var julpyntat så det räckte och blev över. Det första vi möts av är en renflock som traskar omkring. Inte mycket att höja ögonbrynen åt tyckte jag och min brukare, men det var vi nog ensamma om. Folk tog kort åt höger och vänster, alla sa ”ååhh” och ”Titta!!” och verkade allmänt lyriska av att se ett koppel Rudolfar.
Min ”avbytare” som bor här i Göteborg, undrade ifall vi hade många renar uppe i norr, varvid jag svarade ja. Jag passade på att tillägga att dom är ivägen på vägen, allmänt korkade, käkar upp julgransbelysning utan problem, men att dom smakar gott.
Detta höll hon med om då vi en stund senare fick provsmaka både torkat- och gravat renkött.
Köpte självklart med mig en bit torkat kött, och bjöd både skåningar och gotlänningar under lördagskvällen:)
Har man inget bättre för sig så kan man ju alltid ta och upptäcka lite nya program på datorn. Bildredigeringsprogrammet Picasa 3 sitter jag och fipplar med för fullt. Gillar deras collagefunktion!
Här ovan är det tre genarationer Janalandshundar. Först till vänster är Janalands Embla, sedan hennes dotter Janalands Etsa och sedan hennes dotterdotter Janalands Imsa.
Fotografierna på Embla och Etsa är tagna av kennelmamma Solweigh
Ja, hundabstinens har jag. Saknar Imsa-vimsa och Zelda. En hel vecka utan dom, en vecka kvar.
Annars då?
Jovars, man jobbar ju så gott som dygnet runt så dagarna går faktiskt riktigt snabbt. Fullspäckat schema och när jag är ledig passar jag på att ta det lugnt, vara för mig själv, eller så åker jag in till centrala Göteborg och försöker hitta än hit än dit. Börjar nästan ha bra koll på kollektivtrafiken i denna stad. Spårvagnar är charmiga!
Är man på västkusten måste man ju passa på att äta färska skaldjur. Men för att få maten på bordet måste man ju till att börja med inhandla den. Saluhallen besöktes, vi förvirrade norrlänningar försökte hålla oss oförvirrade, hittade tillslut det vi sökte, köade, köade, köade och tillslut fick vi med oss en hög med räkor, bröd och aioli hem..
GOTT var det!
Imorgon bär det av till Göteborg. Jag ska åka ner och jobba i två veckor. Jag tvivlar inte på att det kommer att bli spännande, ändå vill jag att dessa två veckor ska gå fort så att jag får åka hem igen. Jag är lite rädd för att få hemlängtan, vilja ha det lugnt och tyst, vara ifred, gå på en hundpromenad..
Faktum är att jag inte varit borta från ”hem och hund” såhär länge sedan sommarlovet mellan 6′an och 7′an då jag spenderade en månad hos släkten i Köping. Och det börjar ju vara ett tag sen 
Imsa vette katten vad det har tagit åt. Hon verkar ha energi så det räcker och blir över. Speedad som aldrig förr.
Hon springer som en galning när hon är lös, snurrar runt och skäller. Ser helt överlycklig ut så att man får svårt att hålla sig för skratt!
Idag blev det en två timmars promenad på förmiddagen. Vanligtvis brukar det inte vara så mycket koppeldragande förutom i början av promenaden, men dom senaste dagarna är det full fart framåt hela tiden. Likaså idag.
Jag blir galen, hon blir ännu galnare och det blir pannkaka av alltihop ungefär…
Dock har jag passat på med lydnadsträningen denna vecka. Kryptekniken har vi filat på så det står härliga till och Imsa förstår direkt vad det handlar om. Hon förstår så pass väl att hon kryper snabbt som en vessla, så där får jag allt passa mig!
Sedan börjar våra vänsterhalter se riktigt stiliga ut! Hon har ju svårt med att kontrollera bakvagnen, och vill gärna hoppa ur position och sätta till sig. Men nu börjar hon kunna jobba in sig med bakdelen så att säga.
Poletten verkar även ha trillat ner i framförgåendet. Imsa blev i början osäker när jag ställde upp henne framför mig och väntade ut henne. Hon kom tillbaks till mig och hoppade mot mig och funderade vad sjutton jag var ute efter. Men nu står hon fint och stilla och tar två till tre långsamma steg framåt. Det går framåt!
Det är ritkigt kul att träna med henne, för hon har mognat så mycket det senaste halvåret. Blivit mer mottaglig och koncentrerad. Synd bara på årstiden, för jag vet hur det blir när all snö och mörker kommer…
Tycker synd om min stackars sambo som ska dras med henne ensam nu i två veckor. Han tycker att Imsa är nog jobbig i vanliga fall Jag har tipsat om långa skogspromenader så att Imsa får göra av med all sin energi, och att mor och far finns utifall han vill ha avlastning!
