en blogg om Tikka och Imsa och deras äventyr
Är man på västkusten måste man ju passa på att äta färska skaldjur. Men för att få maten på bordet måste man ju till att börja med inhandla den. Saluhallen besöktes, vi förvirrade norrlänningar försökte hålla oss oförvirrade, hittade tillslut det vi sökte, köade, köade, köade och tillslut fick vi med oss en hög med räkor, bröd och aioli hem..
GOTT var det!
Imorgon bär det av till Göteborg. Jag ska åka ner och jobba i två veckor. Jag tvivlar inte på att det kommer att bli spännande, ändå vill jag att dessa två veckor ska gå fort så att jag får åka hem igen. Jag är lite rädd för att få hemlängtan, vilja ha det lugnt och tyst, vara ifred, gå på en hundpromenad..
Faktum är att jag inte varit borta från ”hem och hund” såhär länge sedan sommarlovet mellan 6′an och 7′an då jag spenderade en månad hos släkten i Köping. Och det börjar ju vara ett tag sen 
Imsa vette katten vad det har tagit åt. Hon verkar ha energi så det räcker och blir över. Speedad som aldrig förr.
Hon springer som en galning när hon är lös, snurrar runt och skäller. Ser helt överlycklig ut så att man får svårt att hålla sig för skratt!
Idag blev det en två timmars promenad på förmiddagen. Vanligtvis brukar det inte vara så mycket koppeldragande förutom i början av promenaden, men dom senaste dagarna är det full fart framåt hela tiden. Likaså idag.
Jag blir galen, hon blir ännu galnare och det blir pannkaka av alltihop ungefär…
Dock har jag passat på med lydnadsträningen denna vecka. Kryptekniken har vi filat på så det står härliga till och Imsa förstår direkt vad det handlar om. Hon förstår så pass väl att hon kryper snabbt som en vessla, så där får jag allt passa mig!
Sedan börjar våra vänsterhalter se riktigt stiliga ut! Hon har ju svårt med att kontrollera bakvagnen, och vill gärna hoppa ur position och sätta till sig. Men nu börjar hon kunna jobba in sig med bakdelen så att säga.
Poletten verkar även ha trillat ner i framförgåendet. Imsa blev i början osäker när jag ställde upp henne framför mig och väntade ut henne. Hon kom tillbaks till mig och hoppade mot mig och funderade vad sjutton jag var ute efter. Men nu står hon fint och stilla och tar två till tre långsamma steg framåt. Det går framåt! 
Det är ritkigt kul att träna med henne, för hon har mognat så mycket det senaste halvåret. Blivit mer mottaglig och koncentrerad. Synd bara på årstiden, för jag vet hur det blir när all snö och mörker kommer…
Tycker synd om min stackars sambo som ska dras med henne ensam nu i två veckor. Han tycker att Imsa är nog jobbig i vanliga fall Jag har tipsat om långa skogspromenader så att Imsa får göra av med all sin energi, och att mor och far finns utifall han vill ha avlastning!
Jag är inte den som brukar gnälla, iaf inte på min blogg..
MEN
Jag känner mig omotiverad, slö och lite lätt grinig. Orsakerna kan vara dessa, eller mest troligt en kombination av dom;
Det är mörkt, mörkt, mörkt och KALLT ute! Vart ska man träna hund? Hur ska man motivera sig att ta sig ut på dom mysiga stigarna i skogen när dom bara består av blåis? Man fryser och fryser och måste dra på sig en massa ytterkläder! Mörkret ökar mitt sömnbehov, dom tidiga mornarna är ett minne blott.. Är okontaktbar alla klockslag före 11… 
Jag har långledigt innan det är dax för ”långjobb”. Ska flyga hit och dit, jobba två veckor i sträck, och sedan flyga HEM. Borde känna lugnet av att vara ledig, men är sjukt stressad inför resan och allt jag måste hinna innan. Kommer att hinna längta ihjäl mig efter både min karl, min hund och till och med min karls hund.
Har rännt runt med diverse papper, ringt både den ena och den andra i olika avsikter och har jag inte blivit arg har jag i alla fall blivit grinig. Varför kan det inte alltid vara enkelt och okomplicerat?
Jag saknar Tikka
Nä, nu har jag gnällt klart, för ikväll. Ska gå och krypa ner i sängen, be David hålla om mig sådär som bara han kan..
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.. eller hur..
Spenderar min lediga söndag i stugan. Det där speciella lugnet, som bara kommer när man är just här ute i skogen har infunnit sig. Tog med mig hundar, mamma och kamera ut i småtrist snöväder..
Att Fauni är 9 år gammal känns sjukt overkligt. 9 år?!?! Vart tar tiden vägen?
Lilla, söta Fauni, konstant hungrig och lite lätt blyg. Jag slutar aldrig förvånas över hur söt och näpen hon faktiskt är. Sådär så att man blir alldeles varm i hjärtat.
Hiljaa börjar ju också vara till åren. Närmare bestämt 7 år. Det känns nästan ännu konstigare, för hon kommer nog alltid att vara ”valpen” i familjen. Självklart ska även hon vara med på bild, fastän hon inte kan studsa upp och ner hur länge som hels. Hon bara skäller och skäller och skäller istället. För det är något hon kan! ;)
Dessa två tillsammans med Imsa, ja, det blir en fin kombination. Se själva!
Imorgon är en spännande dag för Janalands I-kull. Det är nämligen dax för mentalbeskrivning!
Imsa har ju redan gjort sitt mh och har därför lite goda råd att delge till sina syskon;
1. Era hussar/mattar må kanske uppträda konstigt innan, under eller efter den här promenaden. Tur att man inte har vett att skämmas, för min matte hon var allt bra knasig den där dagen. Lite dåliga nerver? Hon blev dock normal direkt efter dom där fyra skotten, så då vet ni.
2. Det är jäklarns skoj att leka, kanske ingen nyhet, imorgon kommer ni att få leka med en hel drös med människor, och med lite olika leksaker! HELKUL!
3. Det finns inga farliga spöken eller elaka overaller. Inga skumma gubbar för den delen heller. Frontalkrocka med dom så får ni se! Då skriker dom högt och slänger fram en stor trasa. Bara att hugga in och ta för sig!
4. Passa på att flirta lite med den som skriver på det där papperet och som sedan pratar en massa som vi hundar ändå inte förstår. Om inte annat så ser det bra ut på foto
5. Mentalbeskrivning = en väldigt rolig promenad i skog och mark. Jag undrar ständigt när jag och matte ska göra om den?
Jag och Imsa håller självklart tummar och tassar för att det ska bli trevliga beskrivningar och önskar
Ja, detta är vad jag ser just nu när jag tittar ut genom fönstret. Det snöar lapphandskar!
Helgen har bestått av barndop på lördagen. Sedan på söndagen tränade jag och Imsa sök för första gången sedan flytten till Lycksele. Man vet att man är hundnörd när man tar bilen tidigt en söndagsmorgon, och kör efter ensliga grusvägar som morgonen till ära är täckta av is. Var som att köra på såpa. Att sedan försöka vända bilen på en sådan väg var ett projekt i sig. Men det gick!
Imsa fick köra målbildsövningar, vilket fungerade utmärkt på henne. Sedan några separata skallmarkeringar. Märkte att hon inte alls ville släppa sin leksak när främmande personer lekte med henne, så det får vi ta att öva på!
Efter sökträningen var det dax att halka vidare ut till Bocksliden där jag skulle ha ”spårdag” med min allmänlyndadskurs. La ett spår på parkeringen, vidare in i skogen till Imsa så att deltagarna skulle få se hur en hund spårar. Vädret var verkligen inte det bästa. Spöregn och halkigt överallt!
Efter teori inne i stugan gick vi ut ch Imsa fick sitt spår. Gick jättefint och kursdeltagarna var imponerade. Jag lovade dyrt och heligt att deras hundar skulle göra precis samma sak (kanske inte idag, men med fortsatt träning!).
Behövde verkligen inte ångra mitt uttalande, för alla hundar visade sig vara rena naturbegåvningar!! Verkligen kul att se! Från collie till chihuahua!
Alla deltagare fick se varandras hundar spåra, vilket ger en bra bild av att olika hundar/raser har olika arbetssätt, och jag tror att de var nöjda och förhoppningsvis peppade deltagare som åkte hem sedan.
Fick ett infall igårkväll och gjorde om litegrann på bloggen. Ny ”header” och lite annat smått och gott.
Allt gick bra ända tills jag skulle göra om Tikkas sida. Det var jobbigare än jag trodde! Så jobbigt att jag knappt kom på något att skriva. Jag saknar henne, och ångestklumpen i magen började bränna värre än aldrig någonsin förr…
Snart 5 månader utan henne, det känns som en evighet..
Från morgonens promenad. Det börjar ligga snö lite här och där.. Snart har vi full vinter. Det är nästan skrämmande hur fort det går!
Men jag ska inte klaga. Jag gillar hösten, med alla dess färger. Att stiga upp tidigt och promenera med hundarna i skogen den här tiden är lycka.
Jobbar jämt just nu, eller i alla fall känns det så. I stort sett varje vardagkväll och varannan helg. Detta gör att man får passa på att hinna allt man ska göra, städa, handla, umgås, träna hund på förmiddagarna, och som fd nattarbetare är man ju inte direkt morgonpigg! Men, det har gått över förväntan att stiga upp, oftast vid 07.00 slår jag upp mina två blå (99 gånger av 100 väckt av Imsa). Sedan har jag upptäckt att en stor avgörande faktor är när man går och lägger sig kvällen före
När David jobbar förmiddag är det nemas problemas att gå isäng. Då är jag chockad om jag är vaken efter elva…
Trots mitt arbetsschema så håller jag en allmänlydnadskurs. Hade andra träffen igår, nio deltagare. En redan nu mycket duktig grupp hundägare med trevliga hundar så att få bättre ”pli” på dom lär inte vara något jättebekymmer
Imorgon är jag ledig, och förutom att besöka stan för att gå på marknaden så ska jag ta med mig kameran och fota!
Och som vi har väntat på det, jag och Imsa!
Det innehöll nämligen hennes tjänstetecken, egenhändigt designat av mig!
Fladdermus med huggtänder och allt 
Trots att jag var tvungen att göra lite ändringar på typsnitten så är jag mer än nöjd! Och Imsa ser ut att trivas riktigt bra i det
Som ni märker så har jag beställt det från Mach, och jag kan verkligen rekommendera dem!
