Året inleds med att jag från nästa vecka och tre år framåt tilltalas student. Spännande är bara förnamnet!

På hundfronten är det äckligt stilla. Visst tränar vi på onsdagarna i ridhuset, men jag känner inte riktigt igen min hund alla gånger. Pimsen har svårt med koncentrationen när det blir mycket hundar på liten yta. Jag blir grinig och hon gnäller, så kan man enkelt beskriva det.
Externbelöning kan man glömma, för tänk om någon tänker tanken på att sno den från henne!!! Då skriker hon som en stucken gris. Kryp är nog så svårt att förstå sig på (för matte går framåt och jycke kryper bakåt), så då skriker man lite till, framåtsändande – nä, det är bara för besvärligt med andra hundar runt omkring. Vem vet, matte kanske har lagt ut belöning där framme, bäst att skynda på!

Ungefär sådär ligger vi till – inte riktigt på samma båt jag och Imsa. Vi jobbar mer på att bara vara i ridhuset och ha kul. Jag har lite för mycket i skallen just nu för att kunna fokusera till 110 % på träningsupplägget, så det är lika bra

Spetsen med Z är, återigen, skadad. En framtass denna gång och bara ett skavsår. Men den tjurigaste hunden ni någonsin kan föreställa er plus 10 till, har självklart ett oerhört intresse av att tvätta och vårda ändå. Tratt på och socka ute!

Jul med fina familjerna, vänner och skratt. Mängder med mat och jag har sällan känt mig tjock, men nu tror jag det börjar närma sig. Uppsvälld om inte annat!!

Längtar efter långpromenaderna på älvens is, men då får jag nog fortsätta! Vi har ju knappt någon is.

Sedan har jag äntligen gjort något åt mitt blonda hår. Inte för att jag inte gillar att vara blond. Men jag har haft samma hårfärg och frisyr – typ, sedan 2006. Nu är jag lite mindre blond, och trivs!

Hundarna går det ingen nöd på, Imsa ”fjollar runt” som vanligt i sin lilla värld. En dag när vi var ute på promenad och Imsa sprang runt med nån pinne eller kotte eller om hon nu bara sprang omkring, så insåg jag att det är nog sådär en lycklig hund ser ut.

Nåväl, jag tröstar mig med en lussebulle (det godaste bakverket som finns) och förbereder mig för en lång arbetsvecka. Jag ska egentligen inte klaga för fem öre!

En som också har det lite obekvämt just nu är fröken kravallspets. Skendräktig är hennes nya mellannamn och av hennes förberedelser att döma väntas en sisådär 78 valpar nedkomma vilken sekund som helst. Hon vill inte promenera, bara äta, bädda, tvätta mjölkläckande tuttar, och bädda lite till. Humöret har hon tappat för länge sedan och det enda som får henne att glöma sitt tillstånd är när pejlhalsbandet tas på…

Det blir så tydligt att hundarna beter sig annorlunda när dom inte har varandra. Imsa är nästan en helt ny hund på promenaderna och även inomhus. Hon har ju annars full koll på ‘storasyster’, luktar där Zelda luktar osv. Lyssnar med ett öra på mig, för det andra örat har fullt upp med att vara uppmärksam på vad Zelda kan tänkas hitta på

Vi var ute i nästan två timmar och jag bara njöt! Solen skiner, hunden är äckligt lydig och allt känns bara underbart – på ett ungefär B-)

Zelda å andra sidan bryr sig inte om Imsa, men jag tror ändå att hon uppskattar att få springa själv i skogen utan den där klumpiga följeslagaren!     

Eller något i den stilen. Ikväll har jag varit på ett möte hemma hos en klubbkamrat. I hennes hem finns en mycket trevlig jycke av rasen Terrier Brasileiro, en hund som jag blev störtkär i första gången jag träffade henne. Denns hund har haft valpar och tre av hennes söner väntar ännu på det rätta hemmet.

Det där med hundvalpar är ju livsfarligt, så sugen man blir!
Kombineras ”valp” med ”till salu” blir det såklart ännumer livsfarligt

Eller har jag fel? Ta en titt på kennelns hemsida vet jag, och bilda er en egen uppfattning